född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.  Related Paintings of johan krouthen :. | fran malmen, | altartavla i hallestads kyrka | Sunlit forest path | efter regnvader | portratt av konstnarens mor |
Related Artists:
Aaron Harry Gorson
1872-1933
J.P. Lemke

Salomon Gessner
Swiss Painter, 1730-1788,a bookseller's son, was apprenticed to the bookseller Spener in Berlin. Giving up this employment, he lived for a time by painting and engraving, for which he had a considerable talent. In 1750 he settled in Zurich, continuing to live by painting, including painting on porcelain. He began to write idylls in poetic prose, beginning with Daphnis (1754). His Idyllen (1756) achieved a nation-wide success. In Der Tod Abels (1758) he attempted an epic in prose, which was followed by two plays (Schaferspiele), two stories, including Der erste Schiffer, and a few more idylls, Neue Idyllen (1772). In his idylls, Geßner, who is indebted to Theocritus and Virgil, creates an idealized, orderly, almost horticultural state of nature, from which everything rough and craggy has been eliminated; his shepherds are similarly untouched by the ruder aspects of country life. His work embodies the city-dweller's longing for a nature which he does not know, and this explains its instant popularity. W. Raabe uses Gebner's Idyllen, the publication of which coincided with the outbreak of the Seven Years War